Bygga om en Epson L1800 eller L805 till DTF: vad du behöver och vad som går fel

Vad du behöver

• DTF-bläck: CMYK + vitt pigmentbläck gjorda för DTF (inte sublimering, inte vanligt Epson dye-bläck).
• Vitt i två av de sex tankarna – två kanaler vitt dubblar flödet av vitt och låter RIP:en skriva ut färg och vitt i ett svep. Kiten skiljer sig i vilka två: light cyan + light magenta på många, cyan + magenta (med cyan och magenta flyttade till light-tankarna) på andra, som den L805 vi testade i ett tryckeri. ZoroPrint startar L805, L800 och L1800 med vitt i M + C; den andra uppställningen är ett klick i Printer › Ink settings › Inks in the printer.
• PET-film (hot eller cold peel), TPU-pulver, en härdugn eller värmepress med ett skyddsark.
• En RIP som styr skrivaren direkt. På Mac betyder det ZoroPrint; på Windows även AcroRIP, CADlink eller BlackBox.
• Valfritt men värt det: en omrörare för vitt bläck och en rullmatare för L1800.

De fyra misstagen

1. Att hoppa över kanaltestet. Kiten skiljer sig; vissa lägger det vita i andra tankar. Fem minuter på film förhindrar den blå utskriften.
2. Att skriva ut på papper för att ”testa”. Vitt syns inte på papper, och bläcket beter sig annorlunda på film. Testa alltid på film.
3. Att låta skrivaren stå. Det vita sjunker till botten på några dagar. Spolremsa var 2–3:e dag, omrörning varje dag.
4. Dubbel färghantering. Photoshop konverterar, RIP:en konverterar igen, färgerna glider iväg. Konvertera en gång, i RIP:en.

Vilken modell

• L805: A4, 216 mm bred, billigast i drift, perfekt för logotyper, tygmärken och små gang sheets.
• L1800: A3+, 329 mm bred, rullfilm med matare – arbetshästen för gang sheets.
• Efterföljarna L8050 / L18050 och ET-8550 / L8180 har ett nyare huvud; ZoroPrint styr dem också (för närvarande märkta som experimentella tills de är bekräftade på riktig hårdvara).